Brev hem

Jag kom tillbaks från semestern full av energi och idéer om hur förbättra patientfloden, kvalitet på förskrivning samt omhändertagandet av barn med AIDS.

Jag fann Kabo och mitt sjukhus helt annorlunda.

Stan är lamslagen, folk är rädda, och vi får inte gå utanför basen kvällstid.

Någon dag innan min hemkomst var det ett bakhåll på en beväpnad konvoj norr om stan. Civila lastbilar kom emellan. Ett tjugotal döda. Marknaden stängde, folk flydde till skogs, sjukhuset tömdes på patienter. Våra vakter var livrädda, och någon visste inte var deras familj fanns. Kvar fanns mitt team, som förberedde evakueringsplaner och uppdaterade katastrofförberedelser och diskuterade vem som skulle göra vad när och vem som fick/skulle stanna kvar om vi var tvungna att reducera teamet.

Sedermera har folk vänt åter till sina hem, vakten har hittat sin familj. Men alla känner nån som känner nån som dog, och stämningen är, trots att barnen leker på gatan igen och hojtar lika entusiastiskt varje gång de ser en på väg till sjukhuset, spänd. Sjukhuset har fått tillbaks en del av patienterna, men långt ifrån alla. Inte den lille för tidigt födde pojken som vägde 1.3 kilo vid födseln, som stridsdagen hade gått upp till 1.45 efter plikttrogen kängurumetod från modern, under nära bevakning av personalen. Sannolikheten är mycket stor att han är en form av sekundärt offer till striderna. Ett offer som aldrig syns i Reuters rapporter.

Under allt detta var jag på besök i grannprojektet, och det var FRUKTANSVÄRT frustrerande att inte kunna ta sig hem och hjälpa sitt team. Nu är jag äntligen här, men allt är som sagt annorlunda. Vi pratar elektrifiering av väntrum för att kunna använda som triage ifall många skadade skulle anlända samtidigt.

Igår var det ett anfall till, på samma plats. Ingen vet vad denna andra attack kommer att föranleda. Vi såg just en militärbil på väg mot sjukhuset, alla stelnade till och beredde sig på nya sårade, men det visade sig att de skulle hälsa på sina skadade vänner.

Flaskan med vodka som jag tog med mig från semestern kommer att förbli orörd, det är ingen som tänker bli full i dagens läge. Däremot har jag installerat nya mattor i vardagsrummet, samt ljusgirlanger. Man behöver hänga ihop i dessa dagar.

K