Jag befinner mig återigen i en av de där helt ofattbara, otroliga, bisarra stunderna som jag i efterhand inte kommer förstå att jag verkligen hamnat i.

Jag sitter på en sten, utanför en cementbyggnad. Klockan är fyra, och ljuset har så sakta börjat bli mildare och skuggorna längre. Det småblåser lite grann, lite som luftströmmen från en hårtork för det är verkligen varmt. På vägen som är ungefär 30 meter bort åker det förbi öppna lastbilar överfulla med packning, stolar, folk, getter, motorcyklar. Det dammar.

Jag har händerna ner i ett sår som täcker hela utsidan av underarmen på en ung man. Underarmen svullen till storleken av ett lår. Vi har just skurit bort död vävnad motsvarande just hela utsidan av armen, och det har forsat ut var. Jag tittar ner på muskler som är helt blottade. Sakta tänker jag att han använt minst 8 av 9 liv för att överleva så här långt.

Vi sliter för att rensa bort gräs och sedan länge intorkad jord ur såren. Inte så lätt, hela han är täckt.

Det går förbi en tupp.

Mannen kan inte komma till vårt sjukhus. Således har vi fått breda ut en presenning på en grusplan och söva honom där för att utföra kirurgin. Jag kokar inom mig för att vi tvingas göra som vi gör, men det är hans enda hjälp just nu. Lugn, lugn Katja, använd energin för att skriva en bra promemoria för att lobba för att få honom till ett bättre ställe. Där han inte sover på golvet. Där någon kan övervaka honom.

Soldater överallt. En full som vanligt. Den tuffaste av dem har skidglasögon bak och fram, plus hörlurar, plus ett annat par svarta solglasögon på näsan. Jaktkniv i bältet, kalashnikov på ryggen.

Sterila kompresser i denna omgivning känns ju lätt löjligt, men det gäller att hålla på principerna, så vi lägger om med sterila kompresser. Bandage. Därefter andra armen, med liknande skador.

Risken for stelkramp och kallbrand är enorm.

Två sorters antibiotika, 2 sorters smärtstillande, högenergikex, 2 sorters stelkrampsvaccin. Repetition: Två sorters antibiotika, 2 sorters smärtstillande, högenergikex, 2 sorters stelkrampsvaccin. Har jag glömt nåt? Finns inte plats att glömma. Han har nog bara ett liv kvar att förbruka nu.